Tänker till

Varför är vi så många som klagar över ALLT??

Vi klagar över våran livs situation, när den går att lösa. (vissa fall inte)
Tänk på alla barn som har förlorat sina föräldrar, som är ensam och hjälplös. Och föräldrar som misst sina barn, som lever med en sådan STOR saknad. Och inte ens har ett riktigt hem att bo i.

Vi klagar över att vi är för tjock, när du kanske väger 2 kilo för mycket.
Tänk på alla som svälter i världen.
Vi klagar över att det är för kallt i vårat land.
Tänk på alla som dör av värmen i deras länder, av törst, vättskebrist.

Vi klagar över att en "vara" inte finns i affären, när du har minst 10 andra affärer att åka till.
Tänk på alla som aldrig får stoppa sin hunger. Som knappt har vatten att dricka.

Vi klagar över hur andra tycker och tänker, röstar och yttrar sig.
Tänk på alla som inte ens har nått att säga i deras länder, kvinnor som blir våldtagna dygnen runt, barn som blir slagen och folk som misshandlar.

Jag har kommit på mig själv att jag kanske klagar för mycket i bland. Jag har ju det sååå bra, jag har min familj, mina vänner och min hälsa.
Det tackar jag så himla mycket för.